Acceptans

Ett ord som låter så enkelt men i livet och vardagen en helt annan sak. Sann acceptans ifrån hjärtat är inte alltid lika enkelt.

Att säga ”jag har accepterat” är en sak men för att känna acceptans djupt därinne behövs självinsikt, tid och tålamod.
Jag har övat oerhört mycket på acceptans i mitt liv, i situationer där jag prövats hårt och där jag stått i vägskäl i att antingen ta den enkla vägen och lägga allt utanför mig själv eller den tuffa vägen, och våga möta mig själv.
I många av de utmanande livssituationer jag stått inför har jag precis som dem flesta av oss velat fly, men när jag mötte acceptans insåg jag att ingen plats finns att fly till utanför mig själv om jag ville utvecklas, och det hjälpte mig att kapitulera, stanna upp och möta mig själv. Och aj! ja det gör ont.
Men det är just när jag accepterar allt som det verkligen är som jag öppnat upp för verklig transformation och läkning. Jag är i sanning och skapar ingen förfinad story utan ser klart utan plus eller minus, bara så som det är utifrån mitt perspektiv, med de erfarenheter och tillkortakommanden och referenser som jag har tillgång till.
De är våra utmaningar som gör oss till dem vi är, vi utvecklas inte särskilt mycket när vi befinner oss på räkmackan eller i vår komfortzon.
Med lite perspektiv har jag kunnat se hur prövningen/utmaningen stärkt mig och gjort mig till den jag är, även om det inte känts så just i stunden. Belöningen får vi efteråt, när vi vandrat sanningens väg istället för offerstigen.
Varken jag eller någon annan har fått ett bra eller dåligt liv, vi har fått ett LIV och det är upp till varje människa vad vi väljer att göra med det och vad vi vill fylla våra liv med.
Varje liv innehåller ett antal utmaningar och en del får större utmaningar än andra. Och det som ser ut att vara stora utmaningar för någon kanske inte upplevs så för individen, eller så gör det det.
En tämligen liten utmaning för någon kan vara en stor för någon annan. Allt är inte alltid som vi tror sett utifrån betraktarens öga, men vi behöver utmaningar för att växa och utvecklas.
Idag, när jag lyssnar inåt möter jag en oerhörd tacksamhet över att jag lyckats hitta vägar att utforska och ge plats åt den jag verkligen är och den styrkan jag funnit i mig själv genom det vill jag gärna dela med mig av.
Det jag ofta möter i min omgivning och i mitt arbete är att så länge det finns platser att fly till har vi människor en tendens och benägenhet att vilja fly dit, vi flyr till gymmet, eller till en vän vi vet alltid håller med oss oavsett, vi flyr till alkohol, vi flyr in i en annan famn, vi flyr in i arbete, vi flyr till kylskåpet, ja listan kan göras hus lång som helst….
Att våga stanna upp, acceptera och ge tid åt reflektion, är motsatsen till att fly och det händer någonting stort inom oss när vi inte skyller på våra omständigheter eller på någon annan.
Se dig, hela DIG och våga se vad är det som du triggas av i den situation du befinner dig i.
Att ge sig själv tid åt stillhet och reflektion är en gåva som är ovärderlig förmodligen det finaste du kan ge dig själv.
utan reflektion går vi vilse i livet och tappar insikterna och vad är ett liv utan insikter?
När vi accepterar når vi frid.
Alla har vi en längtan hit, så låt din längtan få din medvetenhet för en stund. Du har tid oavsett vad din hjärna försöker få dig att tro, hjärnan är rädd och vill fly, men hjärtat är modigt och vill möta dig.
När du går hjärtats väg möter du dig själv på riktigt! Andra möten likaså och det är bara så vi kan mötas på riktigt du och Jag.